• My Westerdahl

Det är så svårt att banta

Jag är en kronisk bantare, jag har aldrig levt utan att tänka på vikten. Jag föddes nästan 5 kilo tung och hade en viktkurva som lutade brant uppåt. När jag var 9 år gammal så vägde jag lika mycket som jag gör idag. Dessutom innehåller min barndom en hel del trauman och var allt annat än trygg - jag vill aldrig leva om min barndom för alla pengar i världen.


För mig har det blivit omöjligare att banta med åren, idag kan jag inte banta mer än en dag eller två. Min kropp går fullständigt bananas om den så luktar till sig minsta restriktion och jag får gå i fullt krig mot starka signaler som är helt omöjliga att vinna i längden. Att motstå hunger är fruktansvärt plågsamt och ett krig vi aldrig kommer att vinna, kroppen är inte kopplad att göra det.


Det var inte för än jag läste överviktsforskaren Erik Hemmingssons bok Slutbantat som jag verkligen begrep vilka krafter jag slogs emot och att det inte går för mig att banta, jag har alla faktorer emot mig. Dels föddes jag av en stressad mamma, dels föddes jag överviktig och dels gick jag upp väldigt mycket till jag var 10 år. Det är under åldern 0-10 år som våra fettceller bildas och dessa kan aldrig försvinna, bara minska och öka i volym. Går man upp efter det nybildas inte fettceller i samma grad utan mer en volymökning på dem vi har. Kroppen gillar inte tomma fettceller och kommer alltid att försvara minskningen med ökad hunger och sug.


Mina föräldrar berättade för mig att alla möjliga prover togs på mig som liten och de visade sitt tydliga språk, jag hade höga värden av stresshormon som är oerhört fettlagrande. Jag kunde dessutom få extrema blodsockerfall och somna till och bli helt likblek - vilket tyder på insulinresistens. Mamma var ju livrädd och ringde läkaren men de sa bara att det nog berodde på att jag smygåt på nätterna.


Förstå vad du slåss emot


Vi måste sluta slå på oss själva och hedra vår historia, Erik Hemmingsson visar det så bra i sin bok. Har man som jag födds överviktig och varit ett barn med fetma och trauman och dessutom en genetik med överviktiga förfädrar så ligger man liksom i underläge. Kroppen gillar dessutom inte att gå ner i vikt då fett är så oerhört viktigt, inte bara för energi utan även som stötdämpning och byggstenar för hjärna, hormoner och andra viktiga funktioner i kroppen. När kroppen registrerar en tömning på fettceller kommer den slå tillbaka med hela sin arsenal - hunger, matfixering och sug. Det är omöjligt att motstå under lång tid. Dem du ser gå ner i vikt regleras basalmetabolismen ner och inom några månader kryper sig kilon tillbaka på igen. Dessutom ökar varje varv bantning vikten, det är alltså ingen bra metod över tid.


Det svåra


Du vet någonstans att banta inte fungerar, du har ju tagit det ett par varv själv utan framgång. Du vet smärtan att inte kunna motstå. Problemet är att vi inte har verktygen att göra annorlunda och att många av oss känner ett tvång att behöva banta, vi vet inte vad alternativet är. Det vi måste förstå är att det är jobbigt att leva överviktig i ett samhälle som premierar smalnormen. Vi behöver läsa två böcker: Slutbantat och Health At Every Size och sprida budskapet vidare. 99,99% tror fortfarande att övervikt har med vår viljestyrka att göra när det till största delen har med genetik, miljön i mammas mage, uppväxt, vikt när vi var barn, trauman, beroendeframkallande skräpmat och att kroppen är betingad att behålla fettet. Det är därför svårt att vara mer bildad än andra och acceptera att de inte förstår. Men det krävs mycket mod och styrka att inte "ta återfall i bantning" när omvärlden tittar på oss så skammande.


Vägen fram


Vägen fram är att för det första sluta banta. Vi måste förstå att det inte går. Sen behöver vi ta ansvar över det som vi kan göra. Istället för att väga oss är midjemåttet intressantare, under 1 meter är bra. Ett normalt blodtryck, fin fettsyra-profil och tarmens funktion är mer intressant än din vikt. Du behöver bara ta ansvar över det du kan påverka - jag väljer att äta god och nyttig mat utan processade livsmedel. Jag väljer att äta mig mätt och äta en gång extra om jag är hungrig. Jag förstår att om jag ignorerar hungern kommer den utlösa hetsätning vilket är ett oerhört lidande. Jag rör också på mig varje dag, prioriterar min sömn och har ett rävöga på min stressnivå. Där slutar faktiskt mitt ansvar, resten kan jag inte påverka. Kroppen kommer aldrig släppa vikt om den är stressad och otrygg. Mer än så kan inte du heller påverka. Du kan inte påverka alla fettskrämda, skammande människor därute, fokusera på ditt fotarbete och lämna resten kvar. Du är värdefull oavsett vikt.



Prenumerera