• My Westerdahl

Skillnaden mellan en dietist och en kostrådgivare

Jag, liksom 10% av alla kvinnor, har sjukdomen PCOS. Jag har nog aldrig landat väl i den diagnosen eftersom jag inte känner igen mig så mycket i symptomen. Dessutom så ser min hormon-profil helt normal ut. Jag har inte för mycket testosteron eller androgener utan allt ser bra ut.


På senaste tiden har min ägglossning ställt till det med smärta i magen, så jag besökte doktorn här i Göteborg och fick träffa läkaren. Hon tipsade om att man hade öppnat en ny klinik specialinriktad på PCOS och hon tyckte jag skulle söka mig dit. Läkaren där hade doktorerat i PCOS.


Detta är PCOS


Innan jag berättar detaljerna om besöken - som var väldigt lustiga - så måste jag berätta lite mer om PCOS. PCOS innebär är du har hur många ägg som helst på grund av att kroppen har svårt att ägglossa. Kroppen har svårt att ägglossa på grund av att du har en avvikande hormonprofil - som höga mängder testosteron, som är det manliga könshormonet men som kvinnor också har, samt androgener. Du har en avvikande hormonprofil på grund av att du har höga insulinnivåer. Du har höga insulinnivåer på grund av att du är insulinresistent. På grund av din insulinresistens har du ett fruktansvärt kolhydratssug som hela tiden förvärrar din insulinresistens för att du äter mycket kolhydrater som spär insulinet och som spär på hela problematiken.


Problemet med min variant


Problemet med min variant av PCOS är att jag inte har en avvikande hormon-profil. Jag har alltså inte höga nivåer testo eller androgener. Dessutom har jag ett lågt blodsocker. När jag vaknar på morgonen ligger det mellan 4,0-4,7 mmol/l. Efter en måltid går det upp till max 5,5. Jag har ett långtidsblodsocker på 27 som är helt galet lågt och jag tar till och med mätt min C-peptid som är restprodukten av insulin som var helt galet låg också. Vi kan därmed konstatera att det inte finns en "sockerproblematik" i mitt fall. Lägg till att jag ätit lowcarb i 10 år.



När jag bokade tid så blev jag inbokad hos både dietist och läkare. Det gjorde min imponerad, att vården för första gången tänker att man kan behandla vissa tillstånd med kost. Bra! Däremot landade det sådär hela grejen...


Jag vill börja med att ge dietisten credd - det märktes tydligt att han är en kroppskompis. Han pratade länge om bantningskulturen i samhället och hur mångdimensionerad viktproblematiken är. De verkliga problemet jag hade med dietisten var när jag skulle gå igenom vad jag åt. Jag var tydlig med att alla mina grönsaker var ekologiska och allt mitt kött kom från bonden, fisken handlar jag hos miljöfiskbilen. Det tyckte han var bra, såklart - vem tycke inte det? Jag berättade också att jag inte ätit socker eller alkohol på 5 år och var mycket medveten. Det tyckte han också var bra.


Nu började det knasiga, det som jag reagerade starkt mot. Jag fick en lång föreläsning om hur farligt LCHF är. När jag berättade att jag äter en ryggbiff eller steker mig en laxfilé till frukost så bara tittar han på mig och säger något i stil med att "jaja, kroppen känner inte skillnad på om du väljer en biff till frukost eller fil och müsli, det viktigaste är energikonsumtionen över dagen". Då var det min tur att tystna och bli perplex.


Skillnaden mellan en dietist och en kostrådgivare


Efteråt så insåg jag snabbt vad skillnaden mellan en dietist och en kostrådgivare är. Dietisten ser all mat som plus på kontot och all motion som minus på kontot. Jag själv, tillsammans med biohackers och kostrådgivare förstår att mat är så mycket mer än bara energi. Själva begreppet kalori är ett helt uruselt mått egentligen. Mat är först och främst byggstenar. Det är enorm skillnad för kroppen mellan fil & müsli och en laxfilé. Protein behöver kroppen för att bygga muskler och utvinna aminosyran tryptofan som kroppen bygger serotonin av, bara för att dra ett exempel. Fett, mättat fett, bygger kroppen könshormoner av. Kolhydrater däremot, där pratar vi energi, Raketbränsle för att vi skall spurta.


Men nej, i vårdens värld är mat energi - plus och minus - spring mer och ät mindre. Förutom rött kött, det är cancerframkallande sa dietisten och mättat fett ger hjärtsjukdom. Herregud, 90-talet vill ha tillbaka sina kostråd.




Sen skall vi inte prata om besöket hos läkaren. Håll i dig nu. TROTS mina fina blodsockernivåer och C-peptid så ville hon skriva ut Metformin som är en diabetesmedicin. Har du inte tappat hakan än så kan jag berätta att hon ville skriva ut SSRI, det vill säga antidepressiv medicin. Hon fick nämligen höra min historia och när jag berättade om min hetsätningsproblematik som barn så därför tyckte hon SSRI var lämpligt. Jag blev helt tyst men när jag fick fattningen igen försökte jag få henne att förstå att jag är en högfungerande kvinna som både sitter i en chefsposition samt driver eget företag, har vänner och mår skitbra. Hennes svar är att Metformin och SSRI är standard för oss med PCOS, att man behandlar det så i USA.


Du som känner mig privat vet vilken glad och lycklig skit jag är. Att många till och med brukar be mig tagga ner min positivism för att den är så påtaglig.


Vad är det för fel på vården?


Först betalade jag 700 kronor för att besöka dietist och sedan 300 kronor för läkaren, ja det var pengar i sjön. Jag blir rädd när man skriver ut SSRI så enkelt, till någon som fungerar så bra och mår så bra som jag gör. När hon kikade med ultraljud visade det sig att jag hade ägglossning rent spontant också, ändå skrev hon ut diabetesmedicinen Metformin. Vården slutar aldrig att förvåna. Jag blev inte ett dugg klokare på min PCOS heller. Jag sa att detta stämmer inte överens och då sa hon att jag uppfyllde två av tre kriterier - många ägg och svårt att gå ner i vikt. Jag nöjer mig inte med den förklaringen utan kommer med ljus och lykta fortfarande söka svaret på mitt mysterium till PCOS.


I sann kroppskompis-anda så finns det ingen chans att jag börjar knapra medicin. Jag har inget emot SSRI, jag begriper att i vissa fall behövs preparatet. Att man vill skriva ut det till någon som mig gör mig dock helt perplex. Jag anser att jag inte skall behöva medicinering för att fungera i samhället, skulle jag må så dåligt hade jag behövt ändra något i mitt liv - inte droga mig själv för att orka. Jag mår bra, jag jobbar och jag orkar. Det finns ingen anledning för mig att ta det.


OBS! Jag vill poängtera att både dietist och läkaren var fina människor som brinner för sitt jobb. De märktes också att de ville väl. Problemet är inte dem - de vidareförmedlar den kunskap de besitter. Problemet är systemet - och det är det jag vill belysa.


KÖSS



2 kommentarer

Prenumerera