• My Westerdahl

Slutord kring Carnivore

Bakgrunden till detta inlägg är att många har frågat mig om varför jag börjat äta grönsaker och övergett carnivore och i och med min offentlighet och alla tiotusentals människor som följer min blogg, känner jag att jag behöver vara ärlig och genuin kring min upplevelse kring carnivore så du utifrån det kan väga in fler parametrar kring hur du vill äta.



Innan jag går vidare på min upplevelse vill jag ge dig en kort bakgrund. Jag startade hela min viktresa med carnivore, fast på den tiden - alltså 2010 - kallade vi det GI noll. Jag rasade i vikt, 40 kilo på ett år. De första 5 åren på LCHF åt jag nästintill carnivore - fast jag konstant pendlade mellan dikeskörning i sockerträsket och GI noll. De senaste 5 åren har jag levt fri från mitt beroende av socker - jag har dessutom ätit mig 95 kilo mindre på lowcarb-mat.


En nyfiken själ


Så fort en ny version inom lowcarb trendar så vaknar min nyfikenhet. Jag vill vara med på resan, kan detta hjälpa mig också? Jag har provat allt från resistent stärkelse till periodisk fasta, Paleo och ALP. Jag har lärt mig mycket om min kropp och hur min hjärna fungerar på vägen. Jag märker att jag är envis, jag provar allt i alla fall i ett halvår. Ofta upplever jag positiva saker som jag delar med er läsare. Detta har dock en baksida, vissa av er upplever att jag hoppar mellan dieter. Detta är inte fallet, jag provar allt i minst ett halvår och allt är alltid inom ramen av lowcarb.


Carnivore-upplevelsen


När carnivore började att trenda så blev jag väldigt glad och nyfiken. Jag visste dock inte om jag vågade prova eftersom jag var skolad av mina beroendeterapeuter att vi sockerberoende behöver tugga - vi behöver grönsaker. Så jag ringde runt och konsulterade en av Sveriges kändaste beroendeterapeuter och fick grönt ljus - hon såg inga problem. Jag pratade också med min sponsor och vi la tillsammans över min matplan till carnivore. Jag gör inga förändringar i maten själv utan att backa upp det med människor runt omkring, annars löper mitt beroende amok. Detta var i april 2018.


Den första tiden var ljuvlig på carnivore. Då åt jag "keto-carnivore" det vill säga, stora mängder fett till köttet. Min hjärna tystnade, jag föll inte in i hetsätning och allt var bara lugnt i kroppen. Jag hade hittat hem. Snart började dock mina byxor bli tighta, jag förstod ingenting. Sen inser jag till min förfäran att jag går upp i vikt, på kött och fett. Magen står rätt ut. Jag vill tillägga att jag har ett tight ätfönster på bara 4h per dag, jag gjorde allt "by the book". Jag skall tillägga att jag då gick på en behandling med hormoner för min PCOS, det är svårt för mig att avgöra vad som fick mig att gå upp i vikt. Hormonerna eller maten. När jag slutade med hormonerna gick jag dock inte ner mina +15 kilon.


Efter jul 2019 körde jag en långtidsfasta, jag fastade i 3 dagar. Vid fastans slut så skulle jag äta försiktigt för att inte bli sjuk och må dåligt. Så jag åt en halv biff. Då insåg jag att det var ännu lättare att äta mindre om jag bara åt kött och inget fett till. Så det började jag med och jag började rasa i vikt. Efter några veckor började dock läskiga grejor hända.




Nackdelarna


Under hela tiden på carnivore upplevde jag att min kropp var väldigt stressad, det var som om den konstant var i fight or flight-mode. Jag sov väldigt lite, hade väldigt lite REM-sömn, mardrömmar och ångest. Åh gud, ångesten ska vi inte tala om! Varje kväll hade jag svårt för insomnandet, jag fick dödsångest. Jag trodde jag skulle dö i sömnen. Jag vaknade upp fler gånger per natt och min man fick trösta mig.


Men det var inte den värsta ångesten. Jag kunde gå på stan och så PANG trodde jag att jag skulle dö. Mina händer började skaka, allt blev blurrigt och jag var kallsvettig. Detta hände flera gånger om dagen. Jag mätte såklart som den biohacker jag är och insåg att jag hade kraftiga blodsockerfall. Inte att mitt blodsocker blev farligt lågt men att det sjönk extremt snabbt vilket gjorde att min kropp fick panik. Helt plötsligt vågade jag inte lämna huset utan nödmat och saltvatten.


Jag kände mig helt sjuk i huvudet, som att jag höll på att tappa det. Jag gick i KBT, bytte jobb, började psykoterapi - you name it. Ångesten återstod och jag mådde sämre och sämre och jag förstod ingenting. Tills jag blev kontaktad av tjejer via sociala medier som vittnade om samma sak - de mådde skit efter en längre tid på carnivore.


Jag såg mig också i spegeln, jag hade spruckna mungipor och stora ringar under ögonen. När jag dock tog ett prov på min näringsstatus var den exceptionell. Jag hade inga brister alls - utifrån det man tittade på - och ett HB-värde på 151. Trots mina fina värden mådde jag skit.


Botten kom julen 2020, när jag kämpat med Carnivore så länge - sedan april 2018. Jag ville verkligen att det skulle fungera, jag kände att det måste vara jag som gjorde fel någonstans. Så jag samlade hela min kraft och åt bara ett halvkilo kött om dagen fördelat på 2 måltider i ett ätfönster på 4 timmar. Resultaten efter 3 veckor var nedslående, plus 2 kilo och en mage i totalt kaos. Då orkade jag inte längre, jag erkände mig maktlös och insåg att jag behövde en förändring. Så jag samlade ihop den kraft jag hade kvar och gnuggade mina hjärnceller och skapade min nya matplan som du kan läsa om HÄR. Resultatet? Mina läppar har läkt, jag har helt galna energinivåer, är glad. All min ångest har försvunnit och jag har inga blodsockerdippar alls - även fast jag äter en hel del kolhydrater idag jämförelsevis. Jag sover som ett barn och min kropp känns lugn. Och äntligen tickar vågen nedåt, 4 kilo på 5 veckor.


Fördelar med Carnivore


Du kanske undrar varför jag inte gav upp direkt, varför jag kämpade så länge. Carnivore gav mig massor av bra saker. Jag hade exempelvis inte haft mens på 9 månader på grund av min PCOS och på carnivore kom den som en klocka. Jag kunde plocka bort alla mina mediciner, jag behövde alltså inga astma eller allergimediciner längre. Alla mina eksem försvann och jag började tåla solen - jag har alltid lidit av kraftiga soleksem, nu behövde jag inte ens smörja med solskydd. Jag minskade frekvensen av hetsätningsepisoder och kom även ihåg att jag gick ner kraftigt i vikt på Carnivore där 2010, fast då åt jag även mejeri. Varför jag mådde så dåligt nu jämförelsevis 2010 kan inte jag svara på.


Det som det bästa är att det kvarstår, fördelarna. Trots att jag äter massa grönsaker nu är jag fortfarande medicinfri och har regelbunden mens. Jag tål fortfarande solen och hetsäter gör jag inte heller. Detta leder mig in på min slutsats.



Slutsats


Baserat på min erfarenhet så tror jag att tarmfloran har en central roll. Genom att äta carnivore som en kur under några månader så dödar vi SIBO och andra läskiga bakteriestammar, vilket kraftigt minskar inflammation i kroppen. Då nivån på inflammation sjunker slipper vi då kroniska tillstånd som astma, allergi och eksem. Den hypotesen förklarar varför fördelarna återstår även på en ny matplan. Den höga proteintillförseln var fördelaktig för min menstruation eftersom jag kom från en kötträdsla som spridit sig inom lowcarb-världen.


Jag måste titta på var jag befinner mig. Jag är en ung, menstruerande kvinna på 30 år i fertil ålder. Jag har helt andra näringsbehov än Gunnar, 55 år. Kanske är det svaret på min upplevelse. Jag kan inte heller svara på varför jag mådde så bra i början, men så dåligt i slutet. Eller varför jag rasade i vikt 2010 men inte 2018. Det är också detta som är klurigt med kost - det är svårt att isolera vad som är vad. Jag hade ett stressigare jobb 2018 än idag och ett mer påfrestande liv. Och kanske hade resultaten varit annorlunda om jag åt mer inälvsmat eller annan fördelning mellan protein/fett. Det är svårt att säga. Men faktum kvarstår att i förrgår kontaktade ännu en ung kvinna mig via Instagram med exakt samma upplevelse som jag - vi båda kände som vi hade tappat det på Carnivore. Då kände jag efter grundlig inventering att jag är tvungen att ge min bild på hur jag upplevde det för att bidra till en nyanserad bild av Carnivore. Jag är också fullt medveten om att alla upplever olika, vissa mår hur bra som helst! Det är det kluriga med kost - du måste ha modet att våga experimentera, kurage att erkänna att du har fel och prestigelöshet nog att byta ideologi för att hitta rätt - för att må ditt allra bästa jag.


Lycka till!

Prenumerera