• My Westerdahl

Trauma: en överviktsfaktor

Jag har tidigare varit allergisk mot att skylla övervikt på barndom eller trauman. Det hjälper inte mig och det hjälper inte någon att sitta och älta. Istället behöver vi plocka bort skräpmat och stillasittande. Detta gällde fram till jag läste boken Slutbantat av forskaren Erik Hemmingsson, som vände upp och ner på hela min syn på barndom och trauman.



Det visar sig nämligen att barndomstrauman och den allmänna kvalitén på barndomen är en viktig faktor för om vi blir överviktiga eller inte. Är man uppväxt med avsaknad från trygghet, dyssiga föräldrar eller under mobbing så bidrar detta till övervikt. Det verkar som att trauman är oerhört fetmabildande.


Din vikthistoria


Om du tänker tillbaka på hur din vikt sett ut över tid så brukar det typ se ut som små kullar, då kroppen fått en ny setpoint på 3-10 kilo högre. Frågar man så är det nästan alltid en dramatisk händelse som ligger bakom - kanske ett skilsmässa, dödsfall eller arbetslöshet, en enorm stressor! Inte nog med att stress skjuter ut det fetmabildande ämnet kortisol så verkar kroppen gå in i ett lagringsmode! Tänk själv hur människorna reagerade under början av corona - det fanns inte ett toapapper att få tag på! Samma verkar våra kroppar göra, den förstår ATT det är kris, men inte vad det beror på. När du går in i ett trauma så kommer kroppen göra allt för att du skall överleva - då lagrar den in! Inte nog med att den lagrar in, den framkallar även hunger, sug och matlust så den får mer att lagra. Det är en kärleksfull pusselbit hos dig, att när du tänker att du är dålig så kom ihåg att det bara är biokemi. Din kropp som gör allt för att du ska överleva!



Prenumerera